Halvbra

På morgonen så kom Anders syster med familj ut till oss och hälsade på djuren. Emelie skulle kanske ha ridit, men hon vart lite rädd så vi tar det en annan gång. Men båda barnen verkade mindre rädda för djuren den här gången. Saga tom sa mjau till katterna idag och inte vov vov som förra gången ;) Riktigt kul att det går åt rätt håll. Hästarna var väldigt intresserade av barnen och ville verkligen lukta och hälsa, dom är underbara och så jäkla snälla.

Sen så gjorde vi iordning hästarna för att kunna rida ut, men då tyckte jag att Odessa kändes lite varm på vänster bak. Men vi kom överens om att gå ut och skritta lite iaf. Men efter att vi kommit en bit så tyckte jag att det kändes som om hon haltade lite, så jag och Odessa vände hem igen. Anders och Zeb fortsatte åt andra hållet. Odessa var rätt lugn när vi red själva, lite orolig när vi kom till stallet och hon insåg att Zebben inte var där. Hon gnäggade lite och kollade efter honom. Men jag gav henne lite pellets och trot eller ej, men hon tog sig faktiskt tid att äta lite. Det är ett otroligt framsteg av henne.

Sen hörde vi att Anders och Zeb kom tillbaks. När jag gick ut till dem så berättade Anders att dom hade ramlat på banvallen och att Zeb fallit med alla benen under sig. Men Anders hade kunnat sitta kvar. Zebbis hade skrapat upp båda frambenen så att det blödde. Stackars liten. Men vi gjorde rent såren och la på kompress och lindade så att han inte smutsar ner såret under natten. Jag kommer själv ihåg hur jäkla ont det gör att få sådana här skrapsår, tänk er att köra omkull med cykeln och skrapa upp knät.